Ska man alltid säga det man tycker och tänker till folk jämnt eller ska man hålla det för sig själv?
Jag tycker att det beror på vad det handlar om.
Är det där emot känslomässiga ämnen kan det vara riktigt svårt.
Man vill ju inte såra ngn (det vill iaf inte jag)
Men samtidigt så vill man ju vara ärlig.
Ska det mötas på halva vägen?

Märker man till exempel att en person är lycklig för en sak (t ex sin hund)
Men man själv tycker att den där hunden verkar helkonsitg
Ska man då säga "Usch vilken konstig hund hur kan du vara så stolt och lycklig över den?"
Eller "Å vad kul att du mår bra hoppas att hunden mår bra"
Jag röstar på det sista alternativet.
Men märker man att personen i fråga inte mår bra på grund av hunden
måste (enligt mig) man vara ärlig och säga "Den där hunden kanske inte är så snäll och go som du vill tro att den är. Den biter ju trots allt dig"

Jag håler med att det är svårt.
Men mitt budskap med detta är att: Så länge alla mår bra så är det frid och fröjd!

Puss o hej