Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag börjar seriöst bli irriterad på att bli behandlad som om jag vore knäpp. Jag har faktiskt ett eget huvud att tänka med. Varför måste alla tala om för mig vad jag får göra och inte göra. Eller framförallt berätta att jag gör allt fel. Även om inte vissa säger det rakt ut så läser jag mellan raderna och förstår budskapet. Men vad har andra med mitt liv att göra. Jag blir bara ledsen att att tänka på det. Så fort jag är glad och lycklig är det alltid ngt som jag får höra om att det inte är bra eller att jag har gjort/tänkt fel. Varför kan inte folk vara glada för min skull ngn gång och hålla sina tankar för sig själva.

Jobbigast är när alla ska ha åsikter om vem man pratar med vem man väljer att tillbringa tid med. Så länge jag mår bra kan jag väl få göra det. Och ni som känner mig vet att jag inte skulle kunna göra ngt mot mina starkaste värderingar.
Jag vill inte att ni ska se mig som en moralkärring heller men jag har hårda principer vad det gäller vissa saker och det står jag för. Ni som inte har märkt det känner inte mig och bör lära känna mig innan ni kläcker ur er era kommentarer. Ta reda på hur det är innan ni öppnar munnen. Fråga om det är ngt men ni behöver inte gå bakvägen, gå direkt till mig istället. Men som sagt vet jag inte vad folk har med det att göra.

Snälla ni låt mig sköta mitt...

Innan idag när jag låg ensam i min säng tänkte jag tillbaka på den senaste tiden. Den har verkligen varit helt underbar. Har tillbringat den med de som betyder mest. Jag har varit med om de mest underbara stunder som jag bara kunnat drömma om skulle hända mig. Ibland kan jag bara stanna upp och le. Le för att jag är såå lycklig. Om jag på ngt sätt skulle kunna visa hur lycklig jag är så skulle jag gärna göra det. Men jag gör mitt bästa och hoppas att det märks. det kan ju inte bara var jag som märker att jag trivs med mitt liv just nu. Jag skulle vlija kunna utrycka mig i ord hur jag känner. men jdet finns inte så många ord för att det ska vara möjligt. Lycklig ör inte tillräckligt nog.

Tack för ordet
Pusshej!

Nu har den riktiga nedräkningen som har börjat
4 dagar kvar...
... tills jag ska vakna tidigt
... tills ta min kudde under armen
... tills jag ska knô in mig i bilen
... tills jag ska tillbringa 10 timmar i en bil
... tills jag är i Funäsdalen!

Som det känns nu kommer det vara en nödvändig vecka på flera sätt
En möjlighet att vara ifred med sina tankar eller bara kunna koppla bort
Det har hänt så mkt sen jag var där senast
Så mkt mer att sakna, så mkt mer att vända och vrida på
Altt har blivit helt annorlunda
Men som sagt det är 4 dagar kvar
Dom 4 dagarna ska jag ta vara på och se till att träffa alla sötnosar <3

Pusshej!

Ja jag är fullt medveten om att jag inte ska skriva ngt blogg-inlägg den här tiden på dygnet
Jag ska nana precis som de flesta andra
Men nu är det så att Malin har redan nanat fyra timmar och vaknat och inte kunnat somna om
Det är för många tankar som fyller mitt huvud just nu

------------------------------------------------------

Det du sa till mig igår var inget "vanligt" dilemma. Inte ens för dig. Det märktes på ngt sätt att du tyckte att det var en sjuk idé samtidigt som du ändå funderade över det. Jag vet inte hur jag ska ta det att du delar med dig av dessa funderingar med mig. Jag tyckte iaf att det var fruktansvärt jobbigt. Hur ska jag ställa mig till detta. Det är inget jag vara kan låta passera som om ingenting alls. Det fungerar inte så, inte för mig iaf. Men samtidigt så tror jag inte att jag kan göra så mkt åt det. Men jag tror ändå att du lyssnar på mig och mina åsikter, vilket gör det ännu jobbigare för mig. Ska jag verkligen visa vad jag tycker om detta (vilket jag redan vet att du vet) eller ska jag låta dig få ta ditt egna beslut och "utan" några konsekvenser från min sida. Men jag kommer inte att kunna förlåta dig om du verkligen bestämmer dig för att göra det. Hur ska jag vara då? Hur ska jag kunna stänga av? Om det blir så kommer mitt liv att bli till ett helvete. Jag kommer inte att kunna se dig i ögonen igen. Ett tag så tänkte jag att det jag inte vet har jag inte ont av. Men jag är ju inte helt ovetande i detta fallet. Jag kommer ju alltid att veta om funderingarna. På sätt och vis tror jag att du inte kommer att ta det beslutet att göra detta, men vetskapen om att du ens funderar i som banorna gör mig skraj. Det betyder ju att du skulle kunna göra det iaf.

------------------------------------------------------

Oj vad djup  man kan vara den här tiden på dygnet. Vet att ni inte fattar ett skit av detta. Men jag var bara tvungen att skriva av mig.

Jag vet inte vart jag ska börja
Just nu är jag så kluven vad det gäller mig själv och mina känslor så jag har de senaste två dagarna försökt att fokusera enbart på de "bra" känslorna

Nu är det bara tre dagar kvar tills det är klart! JIPPI!
På lördag är det IKEA med mamsen som gäller <3
På söndag är det jobb. Jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag inte saknar de "förlorade" kvällarna på Fritte. Finns det ngt bättre jobb när man är 19 (snart 20år), jag får ju 100 kr/tim för att umgås med mina vänner. Hur många får det?
Jag planerar gärna in en fika-dejt med ngn nästa vecka om ngn har lust. Fick bara sån lust att spendera ett x antal timmar på ngt mysit café.

Föresten har jag nog drabbats av ngn form av åldersnojja. Varje gång jag tänker på hur gammal jag är så kan jag fortfarande inte förstå att jag snart fyller 20. Hallå vart tog dom 20 åren vägen?! Det är nog för att när mamma har pratat om saker hon har gjort så brukar det alltid bli "ah men det var för ungefär 20 år sedan" och det har alltid låtit så länge. Men nu om hon säger det så är det under min livstid. Det känns helt tokit.

Den senaste veckan har verklgien varit helt underbar.
Jag vill verkligne inte vakna ur denna dröm
För inte kan alla vara verklighet.... eller?

Lunchdejt
Utgång
Snack-fika
Promenad från liljeberget till stan
Den sena träffen på Sjöbo
Kvällen på UG
X & Y
Donken
Stadsparken

Allt är bara sååå kärlek!¨

Vad är det egentligen som händer med miit liv?
Jag vet inte men det får gärna fortsätta i samma riktning

Men vad ni än gör VÄCK MIG INTE!