av journalisten och författaren Christina

Wahldén på uppdrag av Röda Korset.

Boken finns att köpa på Bokus och

Adlibris och ges ut som en del av Rädda

Mammorna-kampanjen som pågår under

maj 2009.

"De sa: nu ska vi göra det svårt för dig"

Bukavu, Demokratiska Republiken Kongo. Januari 2009.

Vumilia Mulimayi vet inte exakt hur gammal hon är. Hon försöker gissa och säger att hon kanske är

30 år. Hon har bott på Panzisjukhuset och Dorcashemmet i Bukavu i två år nu, lika länge som hennes

yngsta dotter Chance har levt. Totalt har Vumilia Mulimayi med sig fem barn på Dorcashemmet där hon

nu bor, men några av dem är hennes brorsbarn som hon tagit hand om.

- Jag kom hit från min by på grund av lidandet som soldaterna givit mig, säger hon.

Nio rebeller trängde sig in i familjens hus vid femtiden på kvällen. De tog alla pengar som fanns hemma:

- Vi hade en affär och de tog allt i den. Sedan bad de min man att bära ut alla saker i skogen till deras

läger. Sedan dess har jag inte sett honom. När min man hade gått sa soldaterna till mig "nu ska vi göra

det svårt för dig". Sedan våldtog de mig alla nio, fast jag var gravid i sjätte månaden. De slaktade min

yngre bror och det är därför hans barn är här med mig nu. Folk i byn som tyckte synd om mig tog mig

till Panzisjukhuset i Bukavu efteråt.

Bebin, Chance, föddes redan i sjunde månaden på grund av övergreppen som Vumilia Mulimayi utsatts

för. Mamman säger att det är tack vare Gud som flickan överlevde.

Vumilia Mulimayi är orolig inför framtiden, trots att hon har lärt sig att sy under sin tid på Dorcashemmet:

- Varje gång jag går och lägger mig vandrar mina tankar långt. Om de slänger ut mig härifrån vet jag

inte vart jag ska ta vägen. Här får vi mat, men jag kan inte stanna kvar länge till. Kanske om jag blir dödad

när vi går härifrån att det kunde vara en räddning? Hur ska jag kunna klara mig själv efter det som

har hänt?